En lång väntan...

Vi började på sensommaren. Det kändes bra att riva det gamla och få dit det nya. Men sen mitt i allt kom hösten och regnet... Och sedan snön. Nu har solen tittat fram igen och snart får vi bli färdiga. Här kan ni se hur det såg ut förut.

Senare i tvättstugan...

För några år sedan, precis i början när jag och maken nyligen blivit ett par, berättade han att när han som liten var sjuk alltid tittat på Örnnästet (Where eagels dare).
Jag letade reda på den på dvd och väntade till nästa gång han skulle insjukna. Oj, vad jag fick vänta...
Men så hände det äntligen och han kunde få sin film. Har för mig att han blev väldans glad.
Mr Eastwood är en stor favorit här hemma. Både tavlor, filmer och t-shirtar finns här hemma.
För övrigt så är min kära make exakt på pricken lik Walt Kowalski som Clintan spelar i Gran Torino. Och jag menar exakt på pricken...

Onödigt.

Jag behöver ju inte en ny lampa egentligen. Men försök du att ståemot när det bara kostar 30:-.
Den blåa duken är också ett fynd, 5:-. Den andra har jag haft länge.

The dress

Sommarens bästa. Oj vad jag har burit den under varma dagar. Snart dax att hänga in den inför nästa säsong. 70kr kostade kalaset. Jag fick hjälp med foto av twinsen. Kan säga som så att mina fötter är väldokumenterade nu.

Tassels

Fru Montazami har sina tofsar, jag har mina lampor.
Tyvärr är dessa två inte mina, de hänger på ett fik i Strömsholm.
Fångade dem på bild när jag och min vapendragare tillika svägerska tog en välbehövlig kaffe paus från vår fyndtur.

Bara mässingen

När jag fyllde 30 fick jag från svägerskan en man.
Han heter Lasse, Lasse Berghagen. Han är född någon gång på sjutiotalet.
Vet inte om han fick leka något i sin ungdom men nu på äldre dar får han bo i en ram uppe på en list.

No more silence!

Idag ska jag ta mig i kragen och fixa ett inlägg. Ett riktigt ett. Bjuder på musik å länge. Tänk att få vara en apache brud!